I tvillingarnas tecken!

 

 Idag har jag firat min födelsedag, född i tvillingarnas tecken den 4 juni! Jag fick en bukett med röda rosor och ett par fina örhängen i vitguld utav min man. 

 

Min älskade dotter hade plockat det vackraste jag vet, liljekonvaljer, mina absoluta favorit blommor, kan inte tänka mig något vackrare eller något som luktar så ljuvligt, som dessa  blommor och de blommar alltid som finast just på min födelsedag.

 

 Här i parken i Hjo inväntar vi de andra familjemedlemmarna, Under den fina boken står min Man, Erika och hennes Martin. Det skall bli middag på frestelsen i Hjo.

 

Här anländer lillebror med döttrar!

 

Här har vi min Mor och min svägerska Carina!

 

Här sitter min härliga familj och väntar på röding! De vi saknade var Per, Sandra, Sussi, Henrik och lille Justin, vi tänkte på Er och tyckte det var synd att ni inte var med. Ibland är det tråkigt att de bor så långt bort! Tack för att ni gjorde min kväll så trevlig! 

 

Ja nu blev det lite privat, men det kan det väl vara någon gång ibland!

Här kommer bilder ifrån butiken, taget i veckan!

En vacker gammal skrinda så fin att dekorera!

 

Lavendel i alla former!

 

Midsommar dukning!

 

 I det här skåpet har vi vitt porslin, goa kaffe bönor och annat gott! 

 

 Söta blombuketter med tillhörande vas, samt fina små blockljus i rosa.

 

 Här har  lite smått och gott i lime färg.

 

 Här i lila nyanser!

 

 Underbara blommor som ser så äkta ut!

 

Buketter!

 

 Vi har fått hem mängder av ljuvliga gardin kappor, hiss och lång gardiner i storleksbredd 100, 120, 140, 160, i en massa olika mönster och spetsar, linne och bomull.

 

 Här har vi Erika! 

Den här veckan har vi fullt ös här i butiken med stor kundkväll på torsdag!

Ha det gott och håll tummarna att vädret vänder snart!

Kram Helen  

EN ÄLSKAD FAR!

Jag brukar ju inte berätta så mycket privat här på bloggen! Men nu känner jag att detta är så stort för mig och jag vill hedra min älskade Pappa.

.

Lars Karl Olof Pettersson

I Lördags kväll den 20/8 kl 23.15 tog min Pappa sitt sista andetag. Hela familjen var med och det var så fint, om än otroligt jobbigt.

Jag var Pappas flicka och jag älskade och såg upp till honom. Han var så mycket, varm, glad, hade alltid en kram till alla och hjälpte alltid till utan att begära något tillbaka. Ja listan kan göras lång över min fars alla fina egenheter. Men framför allt var han en underbar Pappa, Make, Morfar och Farfar.

Han föddes i en by norr om Stockholm där han växte upp tillsammans med 8 syskon. Hans far var snickare och mamman var hemmafru. Han var ett bus frö som liten men på ett snällt sätt, har hans syskon berättat för mig.

Han träffade min Mamma när han var väldigt ung, de bodde i samma by och gick i samma skola och har följts åt livet ut. Pappa byggde sitt första hus i Rosersberg norr om Stockholm där även jag och min bror växte upp. I denna by var Pappa mycket aktiv i Rosersbergs IK där han i många år var Ordförande. Han spelade själv mycket fotboll, handboll, boxades, brottades, åkte skidor, bla. var han med i Vasaloppet ett antal gånger. Pappa jobbade i Stockholm under många år men det sista innan vi flyttade till Skövde var som verkmästare på AGB i Stockholm, tills han blev en av ägarna till Skövde Disel Service.

På semestrarna som unga paddlade min Mor o Far från Stockholm till Göteborg via Göta Kanal, då var min far 18 år och min Mamma 16 år. Senare när vi var små så blev det större båt, i denna tillbringade vi många fina somrar tillsammans, Pappa startade i samma veva Rosersbergs båtklubb, där var han ordförande i flera år. Många vintrar var vi hela familjen uppe i fjällen och åkte skidor, på den tiden var det mest att man gick på tur. Jag minns då att Pappa alltid hade allas packning i sin stora ryggsäck, dessutom så fick jag och brorsan varsin lina som han satte runt sin midja och på detta sätt drog han oss upp för fjällen när vi inte orkade, ja detta var vår Pappa, det skulle tränas och kämpas hela tiden. Inget var jobbigt eller för svårt! Ingen har tagit skada av hårt arbete var ofta Pappas ord.

När jag var tonåring flyttade vi ner till Skövde, då min far blev delägare i Skövde Disel Service.

Han byggde så ett hus på Vintergatan där vi bodde i många år. Min Pappa hjälpte många att bygga hus, flera av sina syskons både villor och sommarstugor var han med att bygga, han ställde alltid upp för alla han tyckte om. En otrolig arbetsmänniska, jag kan berätta hur mycket som helst som han byggt åt andra och sig själv. Jag har många gånger funderat på hur mycket han hunnit med i livet och egentligen. Som ni förstår var rast och vila inget för honom.

Sommarstugan som han byggde när vi flyttade ner hit ligger vid sjön Viken och är ett litet paradis, ni skulle se alla stengångar och stenmurar han byggt upp där. Även här hos oss har han byggt ett flertal. Jag är så glad att Pappa fick tillbringa sin sista sommar vid stugan, han älskade att vara där och gick varje morgon, hur kallt det än var och tog ett morgon dopp.

Ett stort intresse som varade livet ut var jakt, Pappa älskade att gå i skog och mark med en bössa på ryggen, han trivdes i naturen och tillsammans med sina jakt kamrater. Fast på senare år blev han nog lite blödig för han gillade inte att skjuta, han tyckte det var synd.

Han tappade aldrig intresse för idrottslivet. Han följde med spänning sitt ena barnbarn Lisa och var ofta med på hennes matcher fast han knappt kunde stå på benen, för missa en match med Lisa var inte att tänka på.

När barnbarnen föddes var nog hans lycka total, han formligen avgudade dem. Jag vet flera gånger när Erika var liten, hon var första barnbarnet, så kunde han ibland på lunch rasten komma farande i sin bil, med orden " jag måste bara titta lite på henne" Barnbarnen älskade honom minst lika mycket tillbaka och det var en fröjd att se dem ihop.

Pappa fick vara frisk tills han blev 70 år, och det är vi så tacksamma för. i tolv år fick han kämpa med sin sjukdom (Parkinson) och han hade det tufft många gånger, men var alltid lika glad och kämpade bara ännu mer för att orka med att göra allt som han gjort tidigare. Det var nog egentligen sista året som han blev väldigt mycket sämre. Han led nog mer än vad vi forstog!

Men jag är så glad att han fick leva ett rikt och lyckligt liv, och jag är så glad att han var just min Pappa. I mitt hjärta kommer han alltid att ha det största utrymmet, jag är både glad och ledsen på en gång. Men mest är jag tacksam för allt han gjorde och allt han gav till mig och min familj.

Är det någon som förtjänar att få komma till Paradiset, så är det min kära Pappa.

Så just nu mina kära vänner gråter mitt hjärta!

Kram Helen